Dag 4 - Renar och knott

Vi vaknade till en ny Sävastdag där regnmolnen hängde tunga. Efter en stunds städning var det dags att packa hojarna och ge sig iväg igen. Just av- och påpackning kommer vara det jobbigaste momentet under detta äventyr. Att pressa mil är ingen konst men att baxa väskor av och på om och om igen...

Vi når fram till Luleå strax efter 10 och ser en skylt på dörren som upplyser oss om att kyrkan håller öppet alla vardagar mellan 10 och 15. Tjejen från igår kunde bara ha gått över gatan och läst innantill så hade min fråga varit besvarad. Kyrkan är hur som helst vacker. Nygotisk tegelbyggnad som invändigt kalkades på 30-talet och sedan genomgick ytterligare ombyggnationer på 80-talet. Som varandes präst kändes det uppfriskande att se en kyrka som faktiskt tillåts förändras efter församlingens behov istället för att fungera som glorifierade museum där inte en pinal får flyttas utan riksantikvarieämbetets uttryckliga godkännande.

Efter kyrkan återvände vi till Boden för förmiddagskaffe hos Therese som hade sett att vi befann oss i trakten. Trevligt att få träffa gamla vänner igen. Men nu behövde vi röra på oss. Det var redan lunch och vi hade strängt taget inte rört oss en kilometer åt rätt håll ännu. Vi skulle ju vara i Vilhelmina till kvällen.

Så färden gick vidare. Först 356:an från Boden. Sedan 94:an över till E 45:an. Arvidsjaur, Sorsele och Storuman susade förbi. I Sorsele sprang vi på en präst. Erik Hugo Johansson. Han var kyrkoherde i byggden och undrade om vi skulle vara med i kortegen på lördag. Kanske nästa år då föreslog han när vi svarade nekande.

Till Vilhelmina orkade vi tillslut inte. Vi var ca 5 mil norr därom när vi kände att det fick vara nog. Nu har vi slagit upp tältet i en liten skogsdunge just intill inlandsvägen.

Just det. Vi har ju sett renar idag också. Spatserande mitt på vägen. Stefan har ju frågat efter en predikan här i bloggen och jag tänkte väl att jag skulle göra något på temat att sila knott och svälja renar men kom sedan på att den gångna söndagens tema är efterföljelse.

Var därför beredda att bryta upp, och håll er vakna, skriver Petrus i 1 Petrus 1:13. Ord som högst bokstavligt berör mig och pappa under de här två veckorna. Men det är ord som bör få oss alla att ställa oss i startblocken. För det kristna livet är ett liv i efterföljelse. När Jesus sa till sina blivande lärjungar "kom och följ mig" lade de ned det de hade för händer och följde honom. Jesus gjorde många uttalanden om efterföljelse, ja han gick så långt så att han sa att den som inte tar upp sitt kors och följer honom kan inte vara hans lärjunge.

Hur mycket av efterföljare är vi idag egentligen? Det går inte an att göra sig hemmastadd och tro att det kristna livet ska vara bekvämt. Men nog har vi gjort det ganska bekvämt för oss, i våra kyrkor. I våra ofta låsta kyrkor fyllda med museiföremål. Det ska skava att vara kristen! Man ska göra sig lite obekväm. Vi ska vara utåtriktade, vi ska stå upp för det vi tror på, vi ska bistå den behövande, men framför allt, vi ska följa Kristus.

Så det är min uppmaning från ett svettstinkande tält utanför Vilhelmina. Fråga dig "vad skulle Jesus ha gjort" och handla därefter.

God natt.