Dag 6 - 975 m.ö.h.

Jag vaknade av att pappa petade på mig. Klockan var halv nio och det var dags att packa sig vidare. Utanför sovsäcken var det grått och kallt men efter en stunds inre överläggningar fick jag kroppen att släpa sig iväg till duschen.

Vid frukostbordet tittade vi på termometern. 11 grader. Regnet strilade utanför. Idag skulle vi ta oss över Flatruet ner till Funäsdalen och sedan vidare till Bertil i Långå. Totalt ca 17 mil så sträckan är resans kortaste etapp men regnet öser ner och långa delar av vägen är grus.

Vi tog avsked av Markus och rullade vidare. Regnkläderna står pall men hjälmen är en annan historia. För att inte visiret ska imma igen måste jag köra med det lätt på glänt och då börjar det regna in. Snart nog har jag lika mycket vatten inne i hjälmen som utanför. Jag får ta sikte på pappas bakljus genom regndiset. När han plötsligt tvärnitar förstår jag först inte varför men sedan ser jag renparet som har hoppat ut rakt framför oss.

I Ljungdalen ger vi tillfälligt upp. Det har börjat regna igenom kläderna och vi behöver hitta någonstans att komma in. Våra ögon faller på en skylt som utlovar kaffe och våffla. Stället visar sig vara inhyst i en gammal timmrad gård där en brasa knastrar i ett hörn. Vi parkerade oss raskt i sagda hörn och började placera ut vår blöta kläder på diverse prytlar nära elden. En god stund senare, med kokkaffe och våffla med hjortronsylt i magen tog vi oss an Flatruet.

Vädret var fortfarande uselt så vi såg inte mycket men det var ändå en häftig upplevelse att köra hoj uppe på kalfjället.

Nere i Funäsdalen hann vi precis med den nybyggda gondolen upp till toppen för en lätt lunch innan vi hastade ner igen för att köra de sista milen fram till Långå. Här har vi grillat, pratat gamla minnen och åkt på björnspaning. Inga björnar spanades men väl en älgko, en hare och en tjäder. Vädret klarnade äntligen upp under kvällen så vi fick tillslut en fantastisk utsikt över Härjedalens fjällvärld från toppen ovanför Långå.

Imorgon väntar resans längsta etapp ner till Säffle varefter vi äntligen kommer få se lite domkyrkor igen.

Dag 5 - transportsträckan

Det enda mål vi hade med dagen var att nå fram till Kövra och kusin Markus innan kvällen. Efter frukost och hoppackning lämnade vi myggen bakom oss för den här gången och fortsatte söderut längs E45. Vi hade frusit under natten och det blev inte bättre för att vi kom upp på hojarna. Solen tittade fram då och då men 12-15 grader är ändå i lägsta laget. Så regnställen åkte på, mest för att ge ett extra lager mot den kalla vinden.

I Dorotea såg pappa ett husvagnsmuseum. Här var vi naturligtvis tvungna att stanna. Polar har tydligen sin fabrik i Dorotea.

 

Förutom det stoppet har dagen handlat om att åka, tanka och åka igen. Strax före klockan 18 nådde vi vårt mål, efter en stunds snurrande i Östersund. Så här sitter vi nu, mätta och varma med utsikt över Storsjön. Kommer sova gott i natt.

God natt.

Dag 4 - Renar och knott

Vi vaknade till en ny Sävastdag där regnmolnen hängde tunga. Efter en stunds städning var det dags att packa hojarna och ge sig iväg igen. Just av- och påpackning kommer vara det jobbigaste momentet under detta äventyr. Att pressa mil är ingen konst men att baxa väskor av och på om och om igen...

Vi når fram till Luleå strax efter 10 och ser en skylt på dörren som upplyser oss om att kyrkan håller öppet alla vardagar mellan 10 och 15. Tjejen från igår kunde bara ha gått över gatan och läst innantill så hade min fråga varit besvarad. Kyrkan är hur som helst vacker. Nygotisk tegelbyggnad som invändigt kalkades på 30-talet och sedan genomgick ytterligare ombyggnationer på 80-talet. Som varandes präst kändes det uppfriskande att se en kyrka som faktiskt tillåts förändras efter församlingens behov istället för att fungera som glorifierade museum där inte en pinal får flyttas utan riksantikvarieämbetets uttryckliga godkännande.

Efter kyrkan återvände vi till Boden för förmiddagskaffe hos Therese som hade sett att vi befann oss i trakten. Trevligt att få träffa gamla vänner igen. Men nu behövde vi röra på oss. Det var redan lunch och vi hade strängt taget inte rört oss en kilometer åt rätt håll ännu. Vi skulle ju vara i Vilhelmina till kvällen.

Så färden gick vidare. Först 356:an från Boden. Sedan 94:an över till E 45:an. Arvidsjaur, Sorsele och Storuman susade förbi. I Sorsele sprang vi på en präst. Erik Hugo Johansson. Han var kyrkoherde i byggden och undrade om vi skulle vara med i kortegen på lördag. Kanske nästa år då föreslog han när vi svarade nekande.

Till Vilhelmina orkade vi tillslut inte. Vi var ca 5 mil norr därom när vi kände att det fick vara nog. Nu har vi slagit upp tältet i en liten skogsdunge just intill inlandsvägen.

Just det. Vi har ju sett renar idag också. Spatserande mitt på vägen. Stefan har ju frågat efter en predikan här i bloggen och jag tänkte väl att jag skulle göra något på temat att sila knott och svälja renar men kom sedan på att den gångna söndagens tema är efterföljelse.

Var därför beredda att bryta upp, och håll er vakna, skriver Petrus i 1 Petrus 1:13. Ord som högst bokstavligt berör mig och pappa under de här två veckorna. Men det är ord som bör få oss alla att ställa oss i startblocken. För det kristna livet är ett liv i efterföljelse. När Jesus sa till sina blivande lärjungar "kom och följ mig" lade de ned det de hade för händer och följde honom. Jesus gjorde många uttalanden om efterföljelse, ja han gick så långt så att han sa att den som inte tar upp sitt kors och följer honom kan inte vara hans lärjunge.

Hur mycket av efterföljare är vi idag egentligen? Det går inte an att göra sig hemmastadd och tro att det kristna livet ska vara bekvämt. Men nog har vi gjort det ganska bekvämt för oss, i våra kyrkor. I våra ofta låsta kyrkor fyllda med museiföremål. Det ska skava att vara kristen! Man ska göra sig lite obekväm. Vi ska vara utåtriktade, vi ska stå upp för det vi tror på, vi ska bistå den behövande, men framför allt, vi ska följa Kristus.

Så det är min uppmaning från ett svettstinkande tält utanför Vilhelmina. Fråga dig "vad skulle Jesus ha gjort" och handla därefter.

God natt.

Dag 3 - regnet drar in

Ingen domkyrka att visa upp idag. Inte mycket att visa upp alls faktiskt. Det har regnat, åh vad det har regnat!

Vi fortsatte vår resa längs E4:an, lätta till hjärta och sinne och mätta på överblivna korvar och egenplockade smultron. Vi turas om på varandras hojar. Pappas är utrustad med en luftkudde så man sitter fantastiskt. I gengäld är styret för lågt så ryggen krampar ihop och händerna somnar. Min hoj har en bättre körställning men en mycket hårdare sadel. Man får alltså välja, ryggont eller rövont! En sak till föresten, pappas hoj har usb-laddare installerad så den körs gärna av den med lägst mobilbatterinivå.

Förmiddagsfika i Umeå. Medborgarskolan bjuder på gatumusik. Det märks att det är en studentstad - ingen talar den lokala dialekten.

Lunchen intas i Skellefteå. Restaurangen var minst sagt eklektisk. Indisk-Japansk-Kinesisk-Svensk. På min tallrik låg kallops, linsgryta, saffransris och coleslaw. Sushin fick stå kvar på buffén. 

Vi tvingas inse att vi aldrig hinner till Luleå innan stängningsdags (vem stänger en domkyrka 15:00!?) så jag ringer till domkyrkoförsamlingen för att försäkra mig om att det är öppet imorgon - hemsidan uppger att kyrkan är öppen de flesta vardagar, vad nu det ska betyda. Tjejen i växeln visar sig vara oförmögen att bistå mig i min nöd och kopplar mig vidare till expeditionen som valt att gå hem en halvtimme tidigare idag (vem bryr sig om telefontider?) så efter upprepad vidareslussning och bortkoppling frågar jag henne om det verkligen inte finns någon som kan ge besked om mellan vilka klockslag domkyrkan är upplåst. Tydligen inte... Hon skulle lämna meddelande till den obemannade expen men jag hörde aldrig från dem något mer. Vår förhoppning är ändå att ni ska få se bilder från Luleå domkyrka imorgon.

Efter ytterligare ett par timmars stretande når vi så vår nattlogi. Jakob och Marias lägenhet utanför Boden. Det har varit kallt, blött och tråkigt men jag har aldrig varit såhär långt norrut förr, så det är ju kul... Imorgon vänder vi söderut via E45:an och sedan blir det inga nya domkyrkor före Karlstad på söndag. 

Dag 2 - vi färdas norrut

När jag skriver detta ligger vi i ett tält strax norr om Örnsköldsvik. Idag har vi färdats långt. Ca 50 mil. Vi vaknade tidigt i morse. Erik, som redan varit uppe ett par timmar väckte oss med frukost och efter den och ett hastigt adjö började vi leta oss in till Uppsala domkyrka. Jag har bott många år i staden men cyklat större delen av tiden så det var inte helt självklart att undvika alla enkelriktade gator. Ett uppdrag hade Erik skickat med oss: varför var det så svårt för Johan III att dansa? Alltså, det första vi gjorde när vi väl stod innanför portarna var att hitta sagda Johans gravmonument. Och mitt förslag är detta Erik: han hade två vänsterfötter.

Väl ute igen styrde vi kosan norrut. Nu gällde det att pressa mil. Innan kvällen behövde vi ha passerat Härnösand. E4:an betades sakta men säkert av i tiomilsetapper. I Gävle stannande vi för att slipa ner frigoliten i min hjälm en smula eftersom den tryckte i pannan och gav mig huvudvärk. I Söderhamn var det dags för lunch. Vi hittade tillslut en lunchrestaurang som faktiskt var öppen (det mesta var stängt). Strax söder om Sundsvall gav det vackra vädret vika för en riktig störtskur men då hade vi redan hunnit få på oss regnställen (för ovanlighetens skull). Snart såg vi knappt vägen framför oss och blixtar började flamma över himlen. Regnet höll i sig ända fram till Härnösand och väl efter det.

Härnösand domkyrka är en vacker 1800-talskyrka i nyklassisk stil men med viss interiör från 1700-tal. Det märktes tydligt att man inte var van vid så mycket turister. Kyrkan var inte bemannad och det var fritt fram att röra sig i hela kyrkan, inga avspärrningar. Pappa blev lite för nyfiken och började gräva i en orgel samt föreslog att vi skulle starta klockorna innan vi gick. Eller var det kanske mitt förslag...?

Vi väntade ut regnet på ett café på stora torget i Härnösand och diskuterade den fortsatta kvällen. Skulle vi ta in på camping eller inte? Vad skulle vi äta? Det blev att gå in på Hemköp och köpa lite korv och bröd samt tubost till frukosten.

Efter att ha pressat oss i ytterligare tio mil var vi i Örnsköldsvik. Vi stannade på en mack för att slippa göra det nödvändiga i skogen. Där träffade vi ett annat mc-par som var påväg söderut, hem till Härnösand. I morse hade de kastat snöboll på varandra uppe i fjällen, men nu frös de och ville mest hem. Vi önskade varandra trevlig resa och fortsatte åt varsitt håll.

Efter en stunds kringflackande hittade vi en liten glänta att slå upp tältet i och här är vi nu. Pappa snarkar bredvid mig och jag ska strax försöka följa hans exempel. Imorgon väntar Luleå och nattlogi i Sävast

Dag 1 - första dagen i sadeln

Så var det äntligen dags. Ett halvårs planerande har utmynnat i denna dag. Vid 08:00 (typ) startade vi våra hojar och lämnade uppfarten i Liljerum. Efter ett kort depåstopp på macken i Söderköping tog vi E22:an och sedan 55:an mot Strängnäs. Redan i Simonstorp var det dags för första stoppet. Vi hade överskattat sommarvärmen, frös rejält och nu började det dessutom regna.

Bättre rustade - nu i Rukkaställ - fortsatte vi och efter en varsin glass i Flen anlände vi till Strängnäs.

Kyrkan är en vacker tegelbyggnad som invändigt fick mig att tänka på Uppsala domkyrka. Lustiga detaljer var att tornet inte står rakt mot den gamla kyrkan och att det längst bak i kyrkan fanns ett litet rum med gallerförsedda tittgluggar för sjuka och botgörare så att de åtminstone kunde se in på mässan. 

Färden gick vidare. Över Enköping kom vi till Västerås. Nu var vi hungriga och vi övergav tillfälligt domkyrkan till förmån för Pizza Hut. Men snart var vi på banan igen. Västerås domkyrka nästa!

Även Västerås domkyrka är byggd i rött tegel. Här hade man café i kyrkan vilket var trevligt. Predikstolen var dock ett hiskeligt åbäke från det förvirrade 60-talet. 

Nu återstod bara Storkyrkan i Stockholm så skulle dag ett vara fullbordad. En slitig timme på E-18 senare anlände vi Stockholm. Nu kom interkomsystemet väl till pass så vi kunde fundera tillsammans över hur vi skulle ta oss in till gamla stan. Snart satt vi duktigt fast i rusningstrafiken genom centrala Stockholm, ett drömläge för luftkylda motorer en solig sommardag. När pappas koppling slutligt nöp av överhettning och det inte längre gick att växla lekte vi buss för en stund och befann oss plötsligt lyckligt och väl vid ett cykelställ utanför Storkyrkan. 

Här kostar det pengar att gå in. Ingen nyhet förvisso men likväl frustrerande. Med ett snabbt varv (vi har sett kyrkan förr) och några bilder avslutade vi dagens kyrkobesök och gick och tog en glass på Ben and Jerrys. 

Nu sitter jag här i Gottsunda i Uppsala hemma hos Erik och Pia och författar detta. Imorgon besöker vi Uppsaladomen och sedan far vi vidare norrut. Mer om det imorgon.

Sista kvällen innan avfärd

Saker och ting börjar falla på plats. Imorgon klockan 07:30 ska jag möta upp pappa hemma hos honom för några sista minuten-justeringar och sedan bär det av. Strängnäs, Västerås, Stockholm och sedan Uppsala står på schemat imorgon. Jag kommer berätta allt om första dagen imorgon kväll när vi är lyckligt och väl framme hos Erik i Gottsunda.